Om livet med två sprattliga salukis. Inlägget jag aldrig ville skriva. Nu är det 1 månad sedan jag tog ett av de värsta besluten som en hundägare kan tvingas ta. Min älskade Wahidah hade för ont av sin gamla muskelskada och allt vad det gjort med kroppen. De lösningar som fanns var inte rimliga att genomföra och det enda som återstod var att låta henne slippa ha ont. Ta hand om era hundar, och för guds skull, misstänker ni att något är tokigt med .

Det är härligt att vara saluki. Att vara rädd för en groda. Igår mötte Tant sin ärkenemesis. Tänk vad saker kan vara läskiga när man är sju månader och alldeles salukig. Syster Sorglös and Lilla Fröken Benget.